Ja, ni hörde helt rätt.
Det försvann en bit när jag såg filmen Superhero.
Det var en typisk driva-med-populära- filmer-genom-att -ha -med -förutsägbar-slapstick -eller bajshumor-i-varje- scen-från-skaparna-av-scary-movie- film.
Det var ren ångest de sista minuterna och jag trodde faktiskt jag skulle dö av att se filmen.
Typ som i The ring. En svarthårig äcklig likflicka kommer fram ur tv:n och tvingar mig se filmen tills jag ger upp och gör en Heath ledger.
Samtidigt är det inte ofta man känner sig som den lurade när man ser en bränd film.
Jag ville ha pengarna tillbaka utan att jag hade betalat något.
Det var verkligen en timme och tjugo minuter som jag aldrig kommer får tillbaka.
Kompensation skulle nog bara vara om de som gjorde filmen bad om ursäkt till världen för den dynga de skapat.
Det fanns dock en ljusglimt med filmen. Den tog slut.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment