Vad kan man göra om man har tråkigt på stan, på bussen eller när man bara promenerar hemmåt? Jag har en del trick för mig som gör dessa vanliga tråkiga ting lite roligare.
Iallafall för mitt skadeglada jag.
På bussen finns det annat att tillfredställa sig med än att läsa tidning eller lyssna på mp3-spelaren (nej jag har fortfarande ingen Ipod jävla prylbögar I hate you all).
Istället brukar jag köra olika blickar.
Den ena är mest för att få folk att inte sätta sig brevid mig och kan kallas för irritationsblicken.
Fungerar i 9 fall av 10. Undantaget är när det kommer gamla människor som luktar sot och malätna kläder. De fattar inte blicken utan tror den betyder att jag är irriterad på dem för att de inte sätter sig brevid mig.
Den blicken är användbar men också lite rolig att använda.
En annat tips om man inte vill att folk ska sätta sig på platsen bredvid är att sitta närmst gången och blunda. Vilken svensk människa tror ni vågar väcka någon okänd som sover på bussen för att få en sittplats? Precis.
Den andra blicken jag har är att jag låtsas stirra på någon men inte gör det.
Det går till så att jag vrider hela min kropp och ansikte mot en speciell person, gärna någon som sitter diagonalt framför mig, men stirrar lite över deras huvud. Ungefär 5-10 cm.
Man ser hur de blir mer och mer obekväma med situationen för varje sekund som går men det roliga är att de inte vågar titta tillbaka för att på så sätt inte riskera ögonkontakt med psykfallet som med vidöppna ögon stirrar på dem. Tillslut klarar de inte av stirret längre och vänder blicken mot mig. Då vänder man bort blicken åt ett helt annat håll för att skapa illusionen om att man inte alls tittade på dem utan att det bara var en synvilla.
Då, när de är nöjda och vänder tillbaka blicken, børjar man om igen.
När man promenerar finns det alltid något att göra, oavsett om det är en person framför eller bakom dig.
Är det någon framför dig ska du försöka hålla ett avstånd på ungefär 5 meter.
Det hela är väldigt enkelt. Gå bara i samma takt som personen ifråga men då och då ska du ta ett stort kliv framåt, låta den bakre foten vara kvar sedan dra den mot marken rätt hårt och snabbt. Då får man fram ett kraftigt skrapljud som den framför garanterat kommer att höra. Bäst är det på våren när det är mycket grus på gågatorna.
Om personen inte vänder sig om gör man det igen tills han/hon/henom kollar bakåt.
Då spärrar man ögonen i dem med blicken "vafan vill du?!" samtidigt som man ökar takten.
Den är mycket underhållande.
När en person är bakom dig ska du istället sakta ner så att personen ifråga bestämmer sig för en fordonsfri omkörning. När personen sedan är precis brevid dig ska du öka takten så att ni går i samma hastighet. Sen ska man hålla samma takt i ungefär 10 sekunder.
Det är mycket pinsamt för personen som bara tänkte gå förbi en sengångare.
Om man sedan går med sin kompis på stan kan man göra klassikern att skrika vad kompisen har på sig (låt säga en röd jacka) och sedan gå därifrån fortare än kvickt, fast åt andra hållet.
"RÖD JACKA!"
Folk på stan kommer ju såklart leta efter någon med röd jacka och sedan tänka:
"Varför skriker han om sin jacka, är han en såndær knäppgök kanske?"
Man kan också säga personens namn i förhoppningen om att det finns bekanta till honom/henne
i närheten. Gärna i en annan stad (Eskilstuna) när personen i fråga heter Per Asplund och är din kusin. Detta brukar dock backfirea när man går på stan i Linköping.
Jag brukade sadistmobba en tjej som bor granne med mig.
Hon har ett extremt fall av tvångstankar som jag har kartlagt när vi gått till och från samtidigt bussen samtidigt. Det hela är mycket fascinerande.
Jag brukar först gå sakta för att snoka och för att hon inte ska kunna göra sitt tvångs i fred när hon gått av bussen. Därefter skyndar jag mig hem för att stå där ett tag då hon skäms så mycket över tvånget att hon inte vågar gå förbi mitt hus när jag står det.
Och hon måste ta den vägen. Det finns knappt någon annan väg och hon måste ju såklart göra sin tvångsprocedur.
En gång stod jag kvar i en kvart bara för att hon inte skulle få komma hem.
Det roligaste med allt var att det var vinter just då.
Kan ha varit det bästa jag gjort i hela mitt liv.
Här är bortglömda del 1
Konstigt att den här fick vara med bland kvinnornas del. Det där är ju inte ett kvinnligt utseende. Kläderna och "frisyren" - it doesn't make sense.
Visste inte att jag var så lik pruskiluskan (eller vad fan hon heter) från pippifilmerna.
