Såhär lyder historian bakom bilden:
Vi hyrde flyttbil för att kunna transportera och dumpa skit från vårt land till nån sopstation samt lämna nya sängar/madrasser till landet.
Jag hade för övrigt kört tidningar natten innan och inte sovit en blund efter det. Jag mådde alltså mycket bra.
Pappa tyckte det var en bra idé att ta med kamera för att ha några minnen kvar från denna viktiga händelse i vårt familjeliv.
Då skulle vi ta några kort på flyttbilen, innehållet och när vi bar all bråte.
När han då skulle ta detta kort så hade han en bild av vad vi skulle göra för att få det att se "äkta" ut, vilket det i allra högsta grad inte är.
Så då sa han till mig: Se ut som att du lyfter in/tar ut nåt ur bilen, se lite upptagen ut som om du gör nåt viktigt
Jag: Okej.
Så jag körde gamla klassikern. Handen lite fundersamt på hakan medan blicken tittar bekymrat ner i den översta lådan på byrån, undrandes om vad som borde göras med den. Slängas eller sparas? Vad låg häri förut?
Borde jag kontakta Antikrundan?
Mamma kör mer stilen: Ojsan! Tar du kort nu när jag står här och lyfter träbitar in i flyttbilen helt naturligt?
Kortfattat kan man mest säga att bilden inte är spontan överhuvudtaget.
Allt är planerat in i minsta detalj, som han den där Charles Ingvar Jönsson brukar säga.
Allt är planerat in i minsta detalj, som han den där Charles Ingvar Jönsson brukar säga.
No comments:
Post a Comment