Recension: Vapnet

När: 24/4 2008
Plats: Herrgårn i ryd
Bäst: Thomégränd
Sämst: Att kalla mig inte spelades sist.
Betyg:


Vapnet är den bästa svenskspråkiga musiken jag vet och jag upptäckte
dem (på riktigt) på stora dansscenen, Hultsfred, sommaren 06.
Alla svettades p.g.a värmeslag och det var så trångt det kan bli vid scenen.
Dock levererade de hur bra som helst och trycket under kalla mig är svårt att glömma.

Trycket på herrgårn var som en liten fis i jämförelse, även om det fortfarande var tryck.

Kalla mig som av nån konstig anledning spelades som tredje låt var tam men den klassiska raden "kalla mig cp, kalla mig bög" är dock oslagbar i allsångsbemärkelse.

Deras nya låtar var några trevliga bitar och det märktes att de vill lyfta fram dem mer än sina gamla hits. Bäst av det nya var "plötsligt händer det inte" som också är deras nya singel.
Sångaren Martin stod som han brukar, lite halvt popapatiskt, vid mikrofonen och sjunger om borgaras. Man måste ju gilla sånt.

Tyvärr så slarvade de bort en del låtar (däribland kalla mig) så att det kändes lite väl avslappnat, även för att vara Vapnet.
Sen blev konserten kortare än nödvändigt. Det fattades låtar tyckte jag.
Ge mig mer! Carvings!

Martin förklarade det med:
"Antingen kör vi alla hits och blir sell outs. Eller så kör vi...ja ni förstår"

Så som helhet var det en bra konsert utan större överraskningar.
Jag fick höra det jag ville plus lite till. Och allt genomfördes möcke bra.