Jag satt och åt dem och av någon anledning så nös jag och satte i halsen under en stor tugga snabbismakaroner. Då var det inte så äckligt utan mer obehagligt då det kändes som om jag hade sniffat övermogen tomatsås med klumpar.
Sedan gick kvällen och då jag var lite snuvig den dagen nös jag och snörvlade titt som tätt.
När snoret rann för mycket en gång bestämde jag mig en gång för alla att verkligen satsa och dra in snoret i näsan så hårt och våldsamt jag kunde. Typ the final indragning av snor (man kan ju inte hämta toapapper ju).
Så det gjorde jag. Och efter jag gör så brukar jag harkla mig för att spotta ut äcklelpäcklet i en papperskorg eller liknande.
Då upptäckte jag till min yttersta fasa att det inte bara var slem som jag skulle spotta ut.
Det var nåt mer, nåt klumpigare...
(Just nu när jag skriver sitter jag och ryser av min formulering att det var klumpigare, verkligen ryser av obehag)
Jag upptäckte att det var en gammal snabbmakaron som hade legat i min näsa och lurat efter min nysning ett par timmar innan. Men nu var den inte en snabbmakaron utan nu hade den nåt en ny dimension av överkokt makaron.
Den var liksom så pass övermogen att den inte smulades sönder utan bara var som en degklump med en slemmig hinna runt sig, som såklart inte gick att komma igenom med tungan som också var slemmig som en orm på fångarna på fortet.
Så jag försökte leta efter nåt att spotta i men fan ingen snabb lösning.
Under ca en minut stod det still i huvudet. Troligen paralyserad av skräck och den obehagliga känslan jag hade. Tillslut var jag tvungen att komma på en lösning, och panikslagen som jag var kom jag bara på en, blunda och svälja ner skiten.
(Jag RYSER verkligen när jag skriver ner detta, så jävla obehagligt var det, fy fan)
Den var liksom så pass övermogen att den inte smulades sönder utan bara var som en degklump med en slemmig hinna runt sig, som såklart inte gick att komma igenom med tungan som också var slemmig som en orm på fångarna på fortet.
Så jag försökte leta efter nåt att spotta i men fan ingen snabb lösning.
Under ca en minut stod det still i huvudet. Troligen paralyserad av skräck och den obehagliga känslan jag hade. Tillslut var jag tvungen att komma på en lösning, och panikslagen som jag var kom jag bara på en, blunda och svälja ner skiten.
(Jag RYSER verkligen när jag skriver ner detta, så jävla obehagligt var det, fy fan)
Men innan hann jag såklart att känna smaken av slem-makaronen.
Det är nog det som är det värsta med hela grejen. Smaken var en blandning av stärkelse, dålig andedräkt och rutten pasta.
En kombination av den mest vedervärdiga smaken samt den mest vedervärdiga konsistensen.
(Tar en paus från skrivandet, går ut och försöker få lite frisk luft, tar något lugnande, går tillbaka till datorn.)
Så då svalde jag.
Känslan efteråt var ungefär som efter att ha spytt upp något riktigt, riktigt surt (typ kebabsås som legat i magen under en hel natt och härsknat.)
Den där känslan som säger: Varför håller jag på?
Eller: I hate myself, I want to die.
Jag låg verkligen och kväljde för mig själv i typ 5 minuter efteråt.
2 minuter av känslan när det gled ner i min hals.
1,5 minuter av smaken
0,5 Eftersmaken
1 minut av skammen och ångern över att jag var lat och inte gick till en papperkorg.
Sen somnade jag inte sött och vaknade inte torrt.
Det var min äckligaste smakupplevese.
Lycka till med att inte tänka på detta nu.
Det är nog det som är det värsta med hela grejen. Smaken var en blandning av stärkelse, dålig andedräkt och rutten pasta.
En kombination av den mest vedervärdiga smaken samt den mest vedervärdiga konsistensen.
(Tar en paus från skrivandet, går ut och försöker få lite frisk luft, tar något lugnande, går tillbaka till datorn.)
Så då svalde jag.
Känslan efteråt var ungefär som efter att ha spytt upp något riktigt, riktigt surt (typ kebabsås som legat i magen under en hel natt och härsknat.)
Den där känslan som säger: Varför håller jag på?
Eller: I hate myself, I want to die.
Jag låg verkligen och kväljde för mig själv i typ 5 minuter efteråt.
2 minuter av känslan när det gled ner i min hals.
1,5 minuter av smaken
0,5 Eftersmaken
1 minut av skammen och ångern över att jag var lat och inte gick till en papperkorg.
Sen somnade jag inte sött och vaknade inte torrt.
Det var min äckligaste smakupplevese.
Lycka till med att inte tänka på detta nu.
1 comment:
Som sagt. Jag har läst det här nu och du har berättat det förut jag förstår inte varför jag läser det efterspm jag faktiskt mår dåligt över det nu i efterhand. Men det kanske är så att du vill att jag ska må dåligt... ?
Post a Comment