Ledig

Har upptæckt ett nytt och konstigt beteende hos mig nær jag handlar i affærer eller butiker.
Alltid nær jag betalar i kassan eller frågar expiditen något så førsøker jag alltid verka så førbannat ledig.
I affæren ær det som vanligt. Står och velar vid chipshyllan, handlar det jag ska och impulskøper lite skit.

Sedan kommer jag till køn till kassan och står och ser ut som jag vill dø i några få minuter.
Men så fort jag kommer fram till kassan vill jag alltid få det att framstå som om jag kænner kassøren eller åtminstonde har handlat dær 1 miljon gånger tidigare.
Hælsar alltid sjukt artigt och førbereder mina pengar så att allt ska ske snabbt och effektivt.
Betalar och sæger varsågod nær jag læmnar fram pengarna.
Sæger tack nær jag får tillbaka och sæger opassande vænligt att "nej nej, kvittot kan du gott slænga". Avslutar med ett kærleksfullt hejdå.

Hela min kropp vill att jag inte ska se kassøren som en kassor utan att jag ska se honom/henne som en mænniska istællet. Det ær rætt dumt ændå. Alla vet att folket i kassorna ær avskum som borde behandlas som smutsiga djur.

Det værsta ær nær kassøren ær en kassørska, som dessutom ser bra ut.
Då øverdriver jag allt ænnu mer och kan inte låta bli att smygflørta lite (jag tror det kallas flørta det jag håller på med iallafall).
Jag sæger tack som om hon precis ræddat mitt liv ungefær.

Jag vet inte varfør jag håller på just så.
Nær det gæller att bestælla snabbmat eller liknande ær jag inte alls lika trevlig.
Då blir det tværtom. Att jag blir kort och lite irriterad istællet.
Men det ær nog før att snabbmat aldrig ær snabb længre.
"Kan jag få två cheese?"
"Ja det blir 3 minuter bara"
"Okej då får det va"