Far och son-bråk

Jag gick ner för trappan för att hämta lussebullar.
På väg ner säger barbapappa: Hej på dig fetto!
Jag skrattade och går fram och hugger lite med händerna över hans kropp.
Går till köket. Tar fram lussekatter från frysen. Fnissar lite åt att mamma kallade nån slags lussebulle för "kuse".
Säger då högt: Vill ni ha varsin snorkuse? medan jag fnissar högre för mig själv.
Båda uppskattar inte skämtet och avböjer mitt generösa förslag till uppvaktning, för en gång skull.
Tar fram 4 stycken kusar (hihihi) och lägger dem i micron.
Då är pappa i köket och helt plötsligt vill ha också ha. Då säger jag att det finns så det räcker i micron.
Han klagar på att jag ska ha papper under när jag värmer dem samt att jag inte ska ha på högsta temperaturen.
Dock skiter jag helt brutalt i hans meningslösa klagosånger och sätter på 40 sekunder på högsta.
Detta kunde han absolut inte släppa. Han skulle promt stänga av och visa vem som bestämmer.
Krig bryter ut vid micron i köket.
Jag försvarar micron med livet samtidigt som far min skulle kunna döda mig för att få stänga av.
Allt slutar med att jag höll honom i kramgrepp och pressade så hårt jag kunde.
Då var bullarna klara.
Jag tog tre och lämnade en (den minsta) till far.
Han röt till och krävde att få lika många.
Då gav jag tillbaka en medan jag klämde ihop den till en oaptitlig gul degklump i handen.
Sen sträckte la jag den i hans hand och sprang hånskrattandes upp för trappan.
Game, Set, Match!