Diskussion.

Först säger hon: "Men det finns en person som jag aldrig, aldrig hur mycket han än försöker så kommer jag aldrig att tycka synd om Hannes Asplund"

Sedan på slutet: "Vet du vad hannes jag tycker synd om dig" (Lite grammatiska missar där men jag förstod ändå)

Motsägelsefullt, much?

På vilket sätt jag har försökt få folk att tycka synd om mig förstår jag dock inte.
Förstår heller inte varför hennes medlidande är något att eftersträva.

Sen är listan rätt. Ingen tvekan om saken. Förutom att jag hatar Aftonbladet och alla.
Några gillar jag ju, typ familj och sånt.

Hela inlägget verkar lite pubertalt.
Fast det är nog inte lätt att vara 14 år, kroppen förändras och sådär...
Vissa uttrycker sig genom sina kläder, andra genom sång.
Ebba tog till skriftens kraft och skrev allt vad hon kunde. Även om resultatet inte blev så bra så försökte hon ju iallafall. Det är ju alltid positivt.
Nu vill alla att jag ska hämnas men det orkar jag inte. Det är lite för lätt.
Det känns lite som att sparka på nån som ligger, som samtidigt har kissat/bajsat på sig.
Eller som att David möter Goliath men denna gång har David ingen stenkastare utan downs syndrom. Samt har förlorat benen i en tragisk olycka.

Så jag avstår att härja vidare om saken.

Men till alla som vill se nåt grövre:
Ebba är en rutten bajskorv. Dumma dig!