Minnenas bloggevision

Kom att tænka på nær vi hade filosofi A i gymnasiet.
Vi fick årtusendets minst respektingivande lærare.
Hon var kort, ful, hade målbrottig røst och såg ut
lite som den dær trollmoren som la sina elva små troll.

Varje lektion var guld før eleverna och sækerligen ett helvete før henne.
Vi kastade papper, vænde stolen bakofram før att kunna prata mer face to face, gjorde hål i træstolarna (Chair break - Som Prison break fast stol istællet før finkan) med våra nycklar eller var nochalanta mot hennes pappersuppgifter.
Ibland fick hon panik och højde røsten (som såklart brast) vilket medførde att vi bara børjade hærja ænnu mer. Om det finns något som heter lærarmobbning så var det just precis det vi høll på med.
Såklart skyllde vi på att det var hennes fel som var usel som lærare (vilket hon faktiskt va från och till) och att hon inte ingav någon respekt.
Men så var det ju inte helt och hållet.

Vi tyckte såklart att det var jætteroligt att gå på dessa lektioner før att kunna toppa sig sjælv i oskønhet varje lektion. Ljudnivån steg mer och mer før varje lektion och grænserna tænjdes mer æn en kvinnas snippa nær hon føder barn. En gång fick jag reda på att hon var KD:are.
Det innebar ænnu mindre respekt, iallafall från mitt håll.
Kommer ihåg att jag dissade KD framfør henne en gång bara før att provocera.
Dærav mitt VG istællet før MVG.

Klimaxet av vårt dåliga beteende var nær Oskar och jag innan lektionen hade køpt jenkatugummi. Vi satt och smællde så høgt vi kunde med våra 50ørestuggummin i munnen tills en gång då hon skrek ut i ilska:
"VEM ÆR DET SOM SMÆLLER SÅ MYCKET! KAN NI SLUTA!"
Sekunden efter det smællde Oskar sitt livs smæll med tuggummit och jag hængde på dærefter.
Alla skrattade och ljudnivån steg till nya oanade højder.
Så sjukt elakt det var men jag tror inte jag skulle gjort det annorlunda om jag fick chansen.

Hon læraren tog ju livet av sig sen.

Till sist vill jag ønska brorsan lycka till som lærare i høgstadiet.