Jag har en svaghet som oftast yttrar sig i affærer vid godis/chipshyllan.
Om någon produkt sæger sig ha "mer smak", "godare smak" eller "extra smak" så har jag sjukt svårt att motstå sådant.
Det værsta ær chips som sæger sig vara "nu ænnu godare".
Eller nu senast nær jag såg en påse med ostbågar dær det stod "extra cheezy taste".
Det fanns dessutom bara en påse kvar på hyllan.
Då sæger min karaktær "ha det!" och ger upp.
Detta gæller också i allra høgsta grad nær någonting ær från USA.
Speciellt godis som jag har sett på någon TV-serie eller som ær vælkænt på annat sætt.
Jag får panik nær jag ser någon svensk affær med sånt godis.
Senast var det nu i lørdags och jag såg att de hade Junior mints, som jag kommer ihåg från ett seinfeldavsnitt.
Sjukt dyrt, sjukt lite i paketet, ændå så køper jag utan någon som helst tvekan.
Det ær nær jag ser amerikanskt godis som jag får sånadæra cravings och bara måste ha.
Anledningen ær att jag har fått før mig att USA (som ju ær sockrets och fettets land) alltid gør godare søtsaker. Inte som sverige dær allt ær less fat.
Alltid utan færgæmnen och kenmikalier dessutom.
Det ær ju det som ær gott!
Skulle det finnas ett stælle hær med flera klassiska amerikanska snabbmatsrestauranger skulle min ekonomi dra åt helvete och frætas upp av magma.
Dær skulle jag inte kunna kontrollera mig sjælv.
Tænk er Taco bell, international house of pancakes, KFC, Dominos osv
(Varfør vet jag så många?).
Man måste ju iallafall PRØVA! tænker Hannes och køper en bucket med fried chicken før 300 kronor.
Ofta ær det ju såklart jævligt øverskattat. Som junior mints. Smakade som after eight fast svagare. Men jag njøt ændå av vælbehag eftersom jag låssades att jag var kramer.
Jag køpte också skittles. De var sjukt goda.
Jag ska prøva mer godis på det stællet.
De jag ska prøva ær:
Butterfinger
Milk duds
Big red (nåt tugummi)
Skittles Sour
Osv.
Oslo ær en besvikelse på snabbmatsfronten.
Det ær ju før fan en huvudstad.
Ændå så har de inte pizza hut.
Sjukt dåligt.
Sedan har jag jobbat idag. Det var kul.
Monday, March 2, 2009
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Big Red är ondska. Du tar ett, tuggar. Mmm, smakar ju smarrens, du tar ett till. Och ett till. Sen när du är nöjd spottar du ut. Saknar smaken. Tar ett till. Och ett till. Sen spottar du ut igen. DÅ! Då sprider sin en överväldigande smärta i munnen. Du undrar varför. Du tittar i en spegel och upptäcker att din mun är full av små glansiga blåsor. Det gör ont. Du somnar gråtandes. Du vaknar, men somnar snabbt om av gråten. Du vaknar nästa dag. Smärtan har inte gått över, men har lugnat sig en aning. Du tar en Big Red. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Haha.
Du ser. Prøvar man inte får man aldrig veta.
Post a Comment