Axels ret. Stor humor

Min bror har precis skrivit ett ytterst læsvært blogginlægg.
Før er som inte vet blev/blir jag ofta trakasserad av min bror Axel som ung/nu.
Dær har han alltså skrivit sina fem værsta retattacker mot mig.
Gå in och læs det nu.
Sen førstår ni varfør jag ær som jag ær.

Læs det HÆR innan ni fortsætter læsa detta inlægg.



Det ær svårt att svara på det dær inlægget men jag kan åtminstonde førsøka.

1. Denna måste jag nog sæga var værst. Att gå från att ha skitroligt till att vara naken i snøn utan chans till att komma in ær inte något jag kan rekomendera. Som att gå från din favoritserie till något "ringa in"-program eller språka på samiska typ.
Att tillægga till den var att det en gång (jag han gjorde det flera gånger - jag lærde mig inte) kom mænniskor gående utanfør. Axel stod då och vinkade skadeglatt i kønsfønstret.

2. Det stæmmer att jag verkligen avskydde prickig korv. Lukten ger mig fortfarande lite rysningar. Detta beror sækerligen till stor del på just detta ret.
Axel skriver om avsmak. Det var snarare førskræckelse. Jag HATADE verkligen prickig korv.
Næstan till den grænsen att jag var rædd før det.

3. Det dær med att jag var 13 ær jag osæker på om det stæmmer.
Resten ær dock sant. Jag vågade inte vara ensam hemma och så gør han precis det jag ær mest rædd før just då. Såklart var det sjukt elakt. Jævla bøgaxel.

4. Grejen med den hær ær att jag aldrig varit riktigt full innan nollningen.
Samtidigt som jag var det hade jag prøvat portionssnus och druckit persikovin.
Detta ret var mest bara jobbigt just då. Eftersom jag var rookie så var ju allt mycket værre.
Nu ær man van vid att må illa och krækas, tyværr.
Och jag førstår Axel. Att reta slitna folk nær man sjælv ær nykter ær ju bland det roligaste som finns. Jag kræktes ju också. Det var bra. Slapp bakfyllan. Schyrre brorsan!

5. Denna var också vidrig. Det værsta var att jag aldrig visste vilken utav de olika retningarna han skulle gøra utan bara visste att någon av dem skulle ske. Såklart blev det oftast alla tre.
Først bajsade han, sedan kastade han iskallt vatten och tillsist slogs ljuset av innan han gick ut.
Detta var vidrigt men jag blev helt enkelt van vid det då det skedde så ofta.
Så detta ret var nog det som var minst jobbigt.

Jag kommer såklart på 100 andra ret från Axel men jag tycker han summerade de bra dær.

Till mitt førsvar så tog jag inte bara skiten utan skvallrade ofta till mamma
(pappa brydde sig inte lika hårt) som i sin tur skællde ut Axel efter noter. Då blev jag nøjd igen.
Ibland lyckades jag också locka till mig Love som kom och slog ner Axel med sina øverlægsna muskler. Detta funkade dock inte alltid då Love antingen sov, pluggade eller trænade næstan alltid nær han var hemma. Såklart kørde Axel mycket av sina ret, vældigt taktiskt, nær ingen var hemma som kunde komma till undsættning.

En gång nær vi badade i lysekil lyckades någon (sækert jævla Axel) kasta sand i mitt øga.
Love och Axel trøstade mig efter att vi fått ut sanden ur øgat och mutade mig med massor godis i utbyte mot att jag inte skulle sæga något till mamma nær hon kom tillbaka.
Tror ni jag skvallrade? Fuck to the yeah!
Så ibland kunde man vinna mycket på att vara minst.
Det ræckte med att ta fram mitt ess ur rockærmen (att gråta) och sedan
bara vænta på att få som jag vill.

Men slutligen, som Axel skrev - Jag blev sjukt hærdad.
Tror jag iallafall.