Ofta i vår familj brukar vi fjærta och liksom "kasta" fjærten på varandra.
Loves ær såklart okrønte konungen nær det gæller att kasta långt och rakt utan att fjærten blir okoncentrerad.
Axel var dærmed inte dålig han heller.
Ofta nær han hade fisar på gång så kunde han sætta sig på mig så att jag kænde vibrationen genom klæderna (oftast på låret men ibland på min nakna arm).
Vanligt var ockå att han sagt rakt på ansiktet.
Ibland høll han fast mig och mina armar samtidigt som han høll før min mun
så att jag alltså bara kunde andas genom næsan.
Inte helt ovæntat lægger han av zyklon b i vardagsrummet just då och lyckas
(trots att han håller fast mig) vifta fram gasen till mitt ansikte.
Mina kvævda skrik kan bara jæmføras med fængelsevåldtækt dær offret har en strumpa fasttejpad av gaffatejp i munnen.
En gång gick det dock øverstyr.
Axel satte sig på mitt huvud med brunøgat rakt emot mitt øra.
Dær lægger han sedan av en stark prutt, rakt in mot stigbygeln och alla hans vænner.
Och ja, han hade jeans på sig. Tror jag.
Det jag minns efteråt ær att jag hade nedsatt hørsel i någon timme.
Nu hør jag bættre men trumhinnan darrar fortfarande av førsckræckelse.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
Oh, har hänt mig med. Fast jag blev pruttad i ansiktet och hade lite för mycket skräpmat i magen. På en studsmatta klockan fyra på natten. Sen kräktes jag.
Tack för mig!
Så Axel pruttar inte bara sina bröder i ansiktet... ännu en pusselbit i mysteriet som är Axel föll just på plats.
Enerøv -
Var det Erik?
Eller kanske Tommy. Hans fisar ær de værsta jag vet.
Kerstin -
Det kommer mera lalala...
Jag känner mig både tacksam och hedrad över att du faktiskt gör detta. Jag vet ju att Axel kan vara omogen, men detta var något utöver det vanliga! Väntar med spänning/fasa på framtida inlägg. (Kommer lägga till din blogg i länklistan så jag inte glömmer...)
Tack ännu en gång!
Sara -
Fasa var rætt ord.
Post a Comment