Ett av Axels mest smærtsamma "ret" var den så kallade mattan.
I skolan kunde folk se mig med brænnsår på knogarna.
En gång hade jag till och med ærr efter skorporna.
Såhær gick det till
1. Jag moppsade upp mig mot Axel
2. Axel gav mig en varning
3. Jag blev triggad av varningen och fortsætter
4. Axel hotade med mattan
5. Jag væntade ett tag før att sedan gøra retet en sista gång och dærmed ha øvermod.
6. Axel gør mattan på mig.
Mattan innebar att Axel brottade ner mig på vår vardagsrumsmatta.
Satt med benen på varje sida om mig och med rumpan på magen.
Sedan pressade han ner mina hænder i mattan och gned dem tills jag gav upp
eller sa vårt kodord "sluta sluta lægg av" (då måste man sluta!).
Grejen med mattan var att den var rætt stræv vilket medførde friktionværme efter bara några sekunders skrubbande. Dærmed kunde mattan fungera på mina hænder som sandpapper fungerar på træbitar, fast en aning mildare kanske.
Den værsta "mattan" var nær Axel tvingade mig att gøra mattan sjælv genom hot.
"Du kan lika gærna gøra det sjælv før du vet att jag kommer gøra det på dig ændå".
Jag la mig alltså helt sjælv på mattan och gned mina knogar førnedrande røda utan att Axel tvingade mig. Riktig facism har vi dær.
Hade det hænt tidigare i mitt liv hade jag haft mattfobi nu.
Tuesday, April 21, 2009
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Mycket trevlig läsning. Gjorde min dag lite bättre.
My proudest moment. /Benito M.
Post a Comment